Forskare avslöjar oväntade personlighetsdrag hos personer som alltid ställer tillbaka kundvagnen
På en stormarknadsparkering i Ohio, en lördagseftermiddag, utspelar sig en oväntad liten scen. Regnet smattrar lätt mot taket på parkeringsdäcket och ger stämningen en lugn, lite melankolisk ton. Men inom loppet av fem sekunder händer två helt olika saker.
En man i marinblå huvtröja tvekar en kort stund och styr sin kundvagn mot en blomsterbädd innan han går därifrån. Några bilar bort skjuter en kvinna i kontorskläder istället sin vagn hela vägen tillbaka till vagnsraden, två steg bort, och lämnar den utan att verka bry sig. Den här lilla scenen ingår i ett större experiment som säger mycket om hur vi ser på ansvar.
Så gick studien till
Brandon Warmke, socialpsykolog, och hans team samarbetade med en lokal butik för att följa vad folk faktiskt gör med sina kundvagnar. Med anonyma anteckningar från butikspersonalen under tre separata helger observerades ungefär 500 shoppare.
Efter observationerna fick frivilliga deltagare fylla i en enkät om sina vardagsvanor och känslan av ansvarstagande. Resultaten visade att cirka 58% av shoppare återlämnade sina vagnar till en avsedd vagnparkering, medan 27% lämnade dem på en tom parkeringsplats. Resterande shoppare placerade sina vagnar vid exempelvis kantstenar eller lutade dem mot träd.
Personlighet och små sociala signaler
Warmkes forskning pekar på tre personlighetsdrag som är kopplade till hur man hanterar kundvagnen: självkontroll, empati och vad han kallar en “intern moralisk kompass”. De som konsekvent återlämnade sina vagnar visade högre grad av samvetsgrannhet och socialt ansvarstagande.
Att återlämna vagnen blir då en liten, oegennyttig handling som visar förtroende för att samhället fungerar när alla bidrar lite för varandras bekvämlighet. Enligt Nina Mazar handlar det om mer än praktiken i sig — det speglar om du beter dig som en gäst i en delad värld eller som en turist som bara passerar förbi.
Att göra det till en vana
Forskarna menar att återlämnande av kundvagnen kan bli en del av vardagsrutinen, precis som att spänna bilbältet. Resan är inte riktigt över förrän vagnen står på sin plats igen.
Enkla knep kan hjälpa: parkera nära en vagnparkering, eller tänk igenom ett kort mantra som “sista steget: vagnen hem” för att stärka vanan — även när det är stressigt eller regnar.
Andra små gester — och vad som kan stå i vägen
Studien såg också samband med andra vardagliga handlingar, som att låta någon med få varor gå före i kön eller att skicka ett sms om man blir sen. Små gester av vänlighet och ansvar kan samla sig till något större över tid.
Samtidigt finns förståeliga hinder. En förälder med tvillingar och ett skrikande spädbarn kan knappast stanna upp för att rulla vagnen tillbaka — det visar våra mänskliga begränsningar och alla faktorer som påverkar beslut i stunden.
Parkeringsplatsen blir på så vis en symbolisk plats där tusentals små och större beslut tas varje dag. Att återlämna eller inte återlämna en kundvagn handlar om mer än ordning; det speglar hur vi som samhällsmedborgare kopplar våra handlingar till en gemensam tro på att saker fungerar.
Nina Mazar sammanfattar det väl: “Kundvagnen handlar inte om kundvagnen. Det handlar om huruvida du agerar som en gäst i en delad värld eller som en turist som passerar förbi.” Kanske är det därför vi ibland utbyter en tyst, ömsesidig förståelse med en enkel nick i regnet.