Ran – tekniken bakom fynden
Ran är en autonom undervattensfarkost (AUV) som är byggd för att navigera själv under isen. Den använde avancerade navigationssystem och akustiska instrument för att bestämma sin position i förhållande till havsbotten och isens undersida. På grund av isens tjocklek kunde Ran varken använda radiovågor eller GPS, vilket skapade stora kommunikationsbegränsningar. Trots det genomförde Ran 14 lyckade under-is-uppdrag 2022 och kartlade totalt 54 kvadratmil (ca 139,9 km²) av ishyllans undersida.
Farkosten kan göra uppdrag som pågår mer än en dag — i vissa fall upp till 27 dagar under isen — vilket gjort den till ett viktigt verktyg för att förstå hur ishyllor rör sig och förändras. Att Ran försvann omkring 16,1 km under isen är fortfarande ett mysterium; forskarna spekulerar i allt från mekaniska fel till kollisioner som möjliga orsaker.
Vad de hittade under isen
I området kring Dotson Ice Shelf visade Ran geomorfologiska strukturer som inte synts på satellitbilder tidigare. Farkosten dokumenterade terrasser och platåer som tyder på en mer komplicerad smältprocess än vad tidigare modeller visat. Dessa platåer verkar ha bildats där vattenströmmar rör sig långsamt och nöter ner plana ytor, vilket lämnar små steg i botten.
På ishyllans västra sida hittades också smältkanaler, utdragna skålar och tårdropplika gropar som är upp till 300 m långa och 50 m djupa.
En viktig del i bilden är strömmen Circumpolar Deep Water (CDW), ett varmt och salt inflöde från Södra Oceanen som påverkar smältningen. Forskarna fann att denna ström koncentrerar erosionen på Dotsons västra sida, medan kallare vatten i stället ger skydd åt den östra flanken.
Vad det betyder och nästa steg
Upptäckterna kring Dotson Ice Shelf förändrar vår förståelse av hur stabila antarktiska glaciärer är och vad som kan hända med framtida havsnivåer. De data som Ran samlade hjälper forskare att bedöma hur snabbt avlägsna glaciärer kan reagera när klimatförändringar blir varmare. Forskningsledaren Anna Wåhlin, professor i oceanografisk fysik vid Göteborgs universitet, betonade vikten av de här nya observationerna. Genom att lägga in den här informationen i modeller kan man göra mer precisa prognoser för hur Västantarktis kan komma att förlora is.
Mellan 1979 och 2017 beräknas Dotson ha bidragit med cirka 0,508 mm till havsnivåhöjningen, vilket är en del av den totala uppskattningen på 1,40 cm från hela Antarktis under samma period. När ishyllor tunnas ut eller går sönder slutar de att hålla tillbaka landbaserad is, vilket gör att glaciärerna kan röra sig snabbare och höja havsnivån snabbare.
De nya insikterna om de processer som styr ishyllornas förändring kommer vara viktiga för att förbättra klimatmodeller och planera för framtida havsnivåer. Den publicerade studien betonar behovet av fortsatt utforskning och övervakning av Antarktis för att kunna förutsäga framtida förändringar bättre.
